Det här med konståkning

Jag tror att det var snart 10 år sedan som jag slutade träna konståkning på riktigt, och snart 6 år sedan jag faktiskt stod på ett par skridskor. Helt galet lång tid, särskilt som det känns som det var igår jag tyckte att skridskor och is var ett säkrare och bekvämare än skor och mark.

Då jag ÄNTLIGEN släpat hit mina älskade konståkningsskridskor, samma som jag hade då jag tränade aktivt (ganska små alltså), kände jag att det var dags att ta tag i denna härliga sport igen. Sagt och gjort släpade jag med mig hund och skridskor till en upplogad isbana några hundra meter bort. Passformen på skridskorna var inte riktigt så sköna som jag minns dem, om man säger så. ;) Men det gjorde ingenting, för fan så kul det var att åka igen. Det var vingligt, ostabilt och kände lite riskabelt. Kunde knappt göra de enklaste stegen, och bara att saxa var ett äventyr. Men då och då fick jag till ett riktigt rent skär, och musklerna mindes den gamla tiden då jag  nästan tillbringade mer tid i skridskor än skor. Mina fötter klarade bara av att åka en kvart, de är ju inte vana vid skridskorna, men på slutet av det korta passet fick jag till både en enkel piruett och ett litet hopp. 10 år är en väldigt lång tid.

Nåja, det var riktigt riktigt kul och jag kommer använda denna vinter och vår, så länge isen ligger kvar, till att återupptäcka konståkningen och jobba tillbaka lite av den gamla talangen. ;) Fan vad kul.