Bokblogg 3

Här med följer den tredje och sista delen i min blogg om boken Robinson Crusoe. Jag kommer i följande text redogöra handlingen i slutet av boken men jag kommer även bida med egna tankar och tycken, åsikter och personliga analyser. Denna text rör sidorna 249 till 304. Enjoy.

När jag slutade läsa så hade Robinson precis fritagit Fredag från kannibalerna. En period senare hade dem även fritagit Fredags fader och en Portugis, som levde med stammen. Just i detta ögonblick är Portugisen och Fredags fader och försöker övertala resten av Portugiserna att sluta sig till deras plan att försöka återvända till fastlandet och ta upp deras förlorade liv. Som läsare sitter man bara och väntar på att räddningen nu ska komma.

Fredag och Robinson har utvecklat en väldigt nära relation och Fredag har automatiskt blivit Robinsons tjänare. Han har också blivit lärd en hel del engelska och han har konverterat till den kristna tron. Fredag nämner även att han gärna skulle vilja berätta om Kristendommen för sin egen stam . Så här ser vi igen att den kristna tron har en stor betydelse. Vad jag stör mig aningen på att det faktum att Robinson inte visar någon hänsyn över huvud taget till vilken typ av religion Fredag redan hade från början. Jag som person tycker att det är fel och att alla ska få vara som dem vill, bara man inte skadar någon annan, fysiskt eller psykiskt. Det tycker uppenbarligen inte Robinson som är så övertygad om att han har rätt att han inte accepterar att Fredag kanske kan tycka annorlunda. Jag är mycket medveten om att det är så även idag för många och jag antar att samhället har förändrats mycket sedan boken skrevs och att Robinsons åsikter nog har sina grunder baserade på hur man tyckte och tänkte då, naturligtvis.

Portugiserna anländer till Robinsons ö och är också mycket angelägna om att bege sig från ön. Det anländer även ett skepp med ett gäng snubbar som inte är särskillt trevliga och om jag minns rätt så är det fd rövare eller dylikt. När de anlände till ön var dem helt ovetandes om Robinson & co och ville bara vila och skaffa matförråd. Denna händelse var dock otroligt lyckosam för Robinson och hans gäng eftersom dem lyckades få några av piraterna att gå över till deras sida. Efter en del om och men lyckades dem tillslut bemästra piraterna OCH dem fick på detta vis ett skepp! Så deras problem om hur dem möjligt skulle få tag på en båt att ta sig av ön var löst. Underbart.

Hur som hellst så bildar Robinson, Fredag, diverse portugiser och ett antal fd rövare, om jag minns rätt, ett samhälle på ön medan de sammlar ihop ett förråd med mat och tillbehörigheter och förnödigheter som kommer användas på deras resa. Det tar ju självklart sin lilla tid och Robinson är en självklar ledare på Ön, eftersom han var där först, han har byggt alla hus och hyddor. Det är Robinson som har fött upp getterna och sått säden. Det var Robinson som utvecklade planen hur de skulle ta sig av ön. Så självklart är Robinson den okrönte kungen.

Sent om sänder så lyckas faktiskt Robinson & co ta sig bort från ön och dem försöker återanpassa sig till sina gamla liv. Robinson upptäcker att det tobaksplantaget som han ögde då hans skepp föliste nu har dragit in en hel del pengar vilket gör Robinson till en rik man. När man läser slutet av boken så tycker jag inte att man får en stor känsla av enorm lycka eller liknande utan mest bara en tom känsla.

Vad jag verkligen saknar i boken är känslor! Hela boken fokuserar på vad Robinson gör, hur han gör det och vad han har för nytta av det. Inte vad han känner. Jag kan bara föreställa mig att om jag hade hamnat på en öde ö utan räddning så hade jag blivit helt förtvivlad, jag hade knappt klarat av att fixa någonting. Tänk att leva ensam i hur många åt som hellst. Om man jämför denna bok med andra liknande verk, tillexempel Cast Away, så ser vi hen otrolig skillnad på hur dem beter sig under deras vistelse på ön. I cast away så är han förtvivlad, han börjar prata med en boll och han planerar sin egen hängning, utifall att han inte skulle klara av mer. Jag personligen föredrar definitivt den sortens film eller bok. Jag vill gärna har rätt mycket känslor i det jag läser eller ser på och det tycker jag inte att Robinson Crusoe har.

För att sammanfatta mig så tycker jag att Robinson Crusoe är en läsvärd bok. Jag tycker faktiskt att alla borde läsa den för att den verkligen är en klassiker! Den är dock inte alls den bästa boken jag läst what so ever, men den funkar.

/ Emma