Bokblogg 2

Ja, ett nytt blogginlägg, bättre sent än aldrig, angående boken Robinson Crusoe.
Jag har en tendens att alltid sträckläsa böcker så nu har det förfallit sig så att jag har läst ytterligare 100 sidor plus, och nu är på sidan 249. Själva boken består av 304 sidor så jag har inte mycket kvar och man känner nu mycket väl att hans räddning från ön är nära.

Robinson har nu verkligen ankrat sin ställning på ön och har utsett sig till öns härskare, vilket faktiskt var relativt lätt då han är öns enda inneboende. Det är faktiskt rätt faschinerande att läsa om hur Robinson lever och klarar sig på ön. Han använder verkligen alla sina tillgångar och all sin tankeverksamhet till att uppfinna nya uppfinningar som kan fungera och hjälpa han i hans vardagliga liv. Han har stora fält där han odlar säd, stora hjordar med getter varifrån han frår mjölk och kött. Av mjölken har han lärt sig göra både ost och smör. Han har två "hus" med murar av träd runt omkring, han kallar dem sin borg och sitt sommarhus.
Robinsons liv flyter på rätt trivsamt och bra och han har helt övergått till den kristna tron och en av hans käraste ägodelar är hans bibel som han lyckades rädda ur vraket från den båten som förde han till ön. Han förlitar allt som händer till försynen och inser att allt har ett syfte. Att han blev satt på ön är ett straff för att han levt i synd och inte trodd på gud innan. Så i många många år så lever Robinson på detta viset och han inser tillslut att han trivs rätt bra här och anser det som sitt hem. Det enda han saknar är männskligt sällskap.
Vad som en dag sätter hela hans tillvaro ur baland är att Robinson upptäcker ett forspår i sanden på andra sidan ön. Detta leder till att han efter många om och men upptäcker att en kannibalstam brukar slakta och äta en festmåltid på diverse krigsfångar på öns andra sida. Självklart leder detta faktum till att Robinsons lugna tillvara smulas sönder och han ständigt lever i oron att bli upptäckt och tillfånga tagen och uppäten av dessa vildar. Han börjar vida många säkerhetsåtgärder för att förbli oupptäckt. Han använder inte längre sin bössa och han skaffar en utkiksplats. Med tidens gång så börjar dock en plan växa fram i hans innre och han känner sin nästan tvungen att försöka frita någon av dessa fångar, vilket också stärks ytterligare av en dröm som han har. När vildarna en dag landstiger mycket nära Robinsons strand så sätter han planerna i verket och fritar en fånge. Denna fånge visar sin största och djupaste tacksamhet genom att bli Robinsons känare och också en mycket god vänn, och hans namn blir Fredag.

Där jag slutade läsa så har Fredag och Robinson fritagit ytterligare två fångar som skulle slaktas, Fredgas pappa och en portugis som lever bland Fredags stam. Just nu börjar det bildas diverse planer om hur dem ska kunna ta sig från ön och rädda sig själva. Fredags pappa och portugisen skickas iväg på en kanot för att ta sig till fastlandet och förhandla med dem kvarvarande strandsatta portugiserna där. Så själva känslan man har nu är "räddningen är nära"!

Boken blir bättre och bättre ju mer man läser men den griper aldrig helt tag i en.
/ Emma