OKEJ. Tänkte börja med att skriva om Münchenresan. Kommer antagligen bli jävligt långt, och väldigt många inlägg. :) Det mesta skriver jag för min egen skull, för att JAG ska komma ihåg det.
Resan började klockan 06,00 på lördag morgon (17/7). Jag var trött som fan. Jag kan lova er att mina nerver inte riktigt var som de skulle. I flera dagar innan vi skulle fara hade jag varit konstant illamående och nervös (identifierade senare symptomen till ångest) för att vi inte skulle ta oss iväg. Herregud, jag har längtat efter denna resa i 7 år, förstå min ångest. Denna resa betydde vääldigt mycket för mig.
SÅ jag var uppe med tuppen och fixade det sista innan resan. Djuren, mat, väskorna (återkommer till väskorna), närvaro till friidrotten etc etc etc.
Allt som skulle i väskorna packades i påsar eftersom jag och Karolina skulle dela på en väska. Ja. Ni hörde rätt. Två tjejer ska vara borta i en vecka och DELA på en väska. Som dessutom bara får väga 15 kilo. Ni förstå vårat problem, va?
Hur som helst, så fredagen hade tillbringats med att försöka packa i så mycket som möjligt i mitt handbagage. Lyckligtvis är jag så jääävla bra på att packa väskor, så jag fick ner det mesta där.
Drog på mig kläder och satte mig i pappas bil.
Planen var följande:
- Bila ner till Piteå och hämta upp Karolina
- Packa om väskorna ca 100 ggr
- Dra iväg mot Skavsta
- Sova på parkeringen
- Flyga till Memmingen
- Ta bussen till München
- Hitta vandrarhemmet
- SOVA i tre dygn typ.
Så, jag satte mig som sagt i bilen och drog ner mot Piteå. Förvånansvärt pigg och kry måste jag säga. Hade laddat upp med röda tjurar, chilinötter och andra nödvändigheter. Fan, man behöver sådant då man ska bila i 14 timmar.
Nå, för tusan, vi drog. Körde bil. Var förbannade på Lill' brooooden, såg döda grävlingar, turistade på höga kusten, åt världens godaste sallad som Karolinas mamma gjort åt oss, kört vilse på vår väg till Vicky och LOOPAT herr G. I 14 timmar. Tror ni att våra ögon blödde lite eller?! ... .. Helt ärligt, nej det gjorde de inte. Det var ljuv musik hela vägen. :) Jag är fan förvånad själv över att jag inte blev less. Eller. ..Nej. Nej det är jag inte. Jag har ju inte blivit less på 7 år, så varför skulle jag bli det på 14 timmar?
Dessutom hade vi ett mission: att lära oss alla texter till låtarna som skulle spelas på konserten.
Så det var vad vi gjorde.
Nötte.
Vi kom fram till flygplatsen i Skavsta vid två på natten till söndagen ungefär. Planen var att gå och lägga oss på direkten, men så blev naturligtvis inte fallet. Vi var båda höga på det faktum att vi överlevt första delen av våran resa. Vi var ett steg närmare München och G. Nu var det bara 999 saker som kunde gå fel. >:D
Vi tillbringade våran nyfunna tid med att släpa väskor fram och tillbaka mellan flygplatsen och parkeringen, för att extrakolla vikten. Visade sig att vi ägde lika mycket som tidigare. Självfallet. Vi sprang omkring och extrakollade tiden då flyget skulle lyfta, vars inchekningen var, hur äckligt det luktade i den skumma bilgången, kissade ca 20 ggr, skrattade tills vi grät, you name it.
Vid tre somnade vi äntligen. Eller ja, om jag minns rätt så somnade jag medan Karolina var förbannad för att jag sov och hon fortfarande var pigg. ♥
Vid sex gick vi upp, lämnade vårat trogna transportfordon och begav oss till bagagedroppet. Även denna del av resan gick bra och inom ett relativt kort tag så satt vi på planet till Memmingen. Bara ca 960 orosmoment kvar.
Vi landade och fick väskan, hoppade på bussen och tog oss till München.
900 orosmoment kvar.
Vi hittade vandrarhemmet och virrade omkring i München. Sökte efter mat. Höll på att svälta ihjäl, innan vi lyckades hitta ett sunkigt kebabhak. München är öde på söndagar.
Lyckligtvis överlevde vi även detta, och hittade två av våra stamställen för resten av veckan. Lillys Bistro och centralstationen. Fina grejer alltså.
Köpte hem wasabichips (LOVE THEM) och Volvic (de sponsrar ju G <-- nördar). Tog dessutom en frappe på Starbucks (StarGacks).
Kom tryggt och säkert tillbaka till vandrarhemmet på eftermiddagen, och spanade även in vårat tredje stammisställe. Parken-som-jag-inte-kan-stava-till.
800 orosmoment kvar.
Det går bra nu.
Sedan.. Sedan sov vi. Äntligen. :)
Nuuuu ska jag ladda in bilderna från resan.
Vilket trams det blev. =w= ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar